Vad är Ticko Racing?

Det finns en kategori av människor som kan konsten att entusiasmera och uppmuntra sin omgivning på ett sätt som är svårt att förklara. Det handlar om en brinnande passion, om att vårda en kärlek till det man älskar mest av allt – och att dela med sig av sina erfarenheter till dem som behöver stöttas. I Anderstorp, ett av Sveriges kanske mest berömda motorsportsamhällen, finns en person som i 40 år varit racingvärlden trogen och som bättre än de flesta förkroppsligar ordet ”engagemang”: Thyrone ”Ticko” Persson.

Den 1 november 1957, på självaste Alla helgons dag, såg Thyrone Persson dagens ljus för första gången. Födseln ägde rum i Värnamo ca. 35 km öster om Anderstorp, en ort som skulle komma att fascinera den energiske smålänningen bara drygt tio år senare. Namnet Thyrone kom från den tidens världsberömde skådespelare Tyrone Power, som gjort ett starkt intryck på far och mor Persson tack vare sina framträdanden på den amerikanska bioduken. Det dröjde dock inte länge innan smeknamnet ”Ticko” började förekomma på skolgården i Bredaryd, då en klasskamrat ansåg att den fullständiga lydelsen var i längsta laget att uttala. Sedan den dagen, på vårterminen 1964, har Thyrone Persson varit ”Ticko” för alla som känt honom.

​

Motorsporten har alltid betytt mycket – om inte allt – för ”Ticko”. Förälskelsen började den 16 juni 1968, och föga förvånande var Scandinavian Raceway platsen för kärleksförklaringen. Sven ”Smokey” Åsberg hade överräckt ett par fribiljetter till Thyrones pappa som tack för att han varit med och grävt banan med sin slängskopa, men när ”Ticko” först fick se Joakim Bonnier serveras dricka liggandes på en träbänk var intrycket inte positivt; vilken diva! Andra fick minsann hämta sin dricka själva om törsten blev för svår, men idag är allt glömt och förlåtet. Bonnier hade en enorm betydelse för svensk motorsport i allmänhet och Scandinavian Raceway i synnerhet, något som ”Ticko” kommit att uppskatta mer och mer med åren.

​

1969 var året då Dragracing gjorde entré i Sverige, och självklart fanns herr Persson på plats längs med Anderstorpbanans långa flygraka för att bevittna skådespelet. Nästa motorsportupplevelse skulle dock dröja till 1973, då ”Ticko” återigen befann sig på Scandinavian Raceway för att tillsammans med sin far och bror heja fram Ronnie Peterson i tidernas första svenska Grand Prix. Efter att ha sett Peterson leda F1-loppet nästan hela vägen in i mål fick ”Ticko” blodad tand på allvar, och snart hade han fått jobb på Esso-macken i Gislaved för att på så sätt kunna finansiera sina drömmar. Tyvärr gav sig den ökända oljekrisen till känna under samma period, så anställningen blev kortvarig. Istället spenderade Thyrone 1975 som bagarlärling hos sin moster i Skåne, och motorsporten fick vara vilande.

​

Ett år som är svårt att frångå i denna närmast biografilika berättelse är 1974. ”Ticko” blev medlem i ARC (Anderstorp Racing Club), en förening han varit trogen fram tills idag, och kunde därmed komma närmare racingen än någon gång tidigare via rollen som funktionär. Det första uppdraget var att hjälpa banans materialförvaltare, men då och då kunde Thyrone också få närvara vid bärgningsarbeten av olika slag. Under den korta perioden på Esso-macken hade han lärt känna en av sina idag allra bästa vänner, och denne såg också till att vissa inhopp som brandfunktionär hamnade på ”Tickos” att-göra-lista. Tjänstefordonet under bärgningsepoken bestod av en Mustang Cab från Autohallen i Göteborg, som påpassligt nog stod till förfogande även efter tävlingsdagens slut. De varma sommarnätterna i dåtidens Anderstorp blev därför till stor del sömnlösa för ”Ticko” och hans funktionärsvänner – och vem kan klandra dem?

​

1976 återvände Thyrone till det dåvarande hemmet i Gislaved efter bagarstrapatserna, och året därefter blev mycket minnesvärt. Tillsammans med den gode vännen från funktionärsstaben i ARC bar det iväg på racingsemester till Frankrike och Rivieran, med Formel 1-tävlingen på Dijon-Prenois som slutdestination. En egentillverkad, svensk flagga viftades frenetiskt utanför idolen Ronnie Petersons Tyrrell-team, och Prins Bertil log snällt åt ungdomarnas entusiastiska tilltag… Det var en tid att minnas, och få gör det med mer glädje än ”Ticko”.

​

På väg tillbaka från Marseljäsens hemland, inmundigandes en Pellegrino, föddes Ticko Racing Team – och nästa äventyr var påbörjat. Debuten som racingstjärna (!) skedde 1978, och blev bejublad bland funktionärerna då hemmasonens 68 hästkrafter starka Volvo PV sågs snurra i den på Scandinavian Raceway omtalade Bil Atlaskurvan – på uppvärmningsvarvet… Det retliga bakslaget till trots var värdigheten inte det minsta påverkad, då den egna racingoverallen (med tillhörande broderat namn på bröstet) användes i brandfunktionärsrollen vid starten då F1-bilarna för sista gången drog iväg från en svensk startplatta. ”Ticko” var stolt, även om GP-förarna ingav respekt med sin förmåga att kontrollera världens snabbaste tävlingsredskap.

​

Racingkarriären blev kort, men en entreprenörspost då POPRACE-serien drog igång bidrog med en del sysselsättning. Folkrace var enligt egen utsago inte ”Tickos” grej, även om han naturligtvis provade det några gånger i samband med ett byggprojekt av Sveriges första bana för just sådana ändamål. Istället var det på andra sidan ratten Thyrones största styrka låg (och ligger än idag) – något som den alltid lika aktive ”Smokey” också förstod. Efter att ha sett ”Ticko” använda sin knackliga engelska för att flytta journalister vid start- och målposteringen under flera år insåg banchefen att det var något speciellt med den glade funktionären, som inför säsongen 1983 erbjöds jobbet som nästa generations tävlingsledare för Roadracing. Arbetsförfrågan antogs, men positionen skulle visa sig betydligt mer tidskrävande än någon kunnat förutspå. Thyrone var biträdande tävlingsledare för Roadracing-VM i tre år, men för de nordiska klasserna hade han huvudansvaret. Dessutom var han ledamot i ARC:s MC-kommitté, och arrangerade till och med licenskurser på 70-talet; trots att han då aldrig själv hade kört motorcykel.

​

En stor händelse från den här tiden var när ”Ticko” tog ut den finska MC-madonnan Taru Rinne till start i 125cc-klassen 1987, som den första kvinnan någonsin att ställa upp i en VM-deltävling. Många skrattade hånfullt åt beslutet, men när Rinne sedan körde skjortan av flera av de etablerade förarna och Giacomo Agostini öppet applåderat hennes insats blev det tystare i klassen… Tyvärr slutade finskans succédebut i gruset vid Depåkurvan, då hon låg precis bakom Håkan Olsson på en fenomenal 11:e plats.

​

Som medlem i ARC:s styrelse under några år hade ”Ticko” som så kallad högsta position vice ordförandeskapet. Vid den här tidpunkten var dock familjen viktigast, så jobbet fick stå tillbaka och vänta på sin tur. Motorsport sägs emellertid vara som en drog, och det dröjde inte många år innan det välkända ansiktet var tillbaka i depåerna. 1991 startades TICNIK Racing, ett samarbete mellan Thyrone och kamraten Niklas Johansson, och under tre års tid i Clio Cup gjordes en rad ovärderliga bekantskaper. Janne ”Flash” Nilsson, Kenny Bräck, Tommy Rustad och dansbandsikonen Christer Sjögren var bara några av dem som stod för motståndet i den populära klassen, och TICNIK Racing lyckades faktiskt mycket bra i de nordiska tävlingarna. Internationellt gick det tyngre, men den viktigaste ingrediensen av alla var ständigt närvarande: glädjen.

​

Senare under 90-talet köpte sig ”Ticko” en gokart på 100cc, allt för att få roa sig lite igen. Demoraliserande nog blev det några lopp i Oldboys-klassen, men tävlandet gick förvånansvärt bra. En nyare kart - som faktiskt gått i VM – inhandlades, men snart tog tiden ännu en gång slut p.g.a. ett åtagande som vice ordförande i Gislaveds Motorklubb. 2001 var det dags för Gnosjöandan att göra sig påmind, och Thyrones företag TNM Plast grundades. Den nyblivne näringsidkaren hade, parallellt med allt som hittills berättats, spenderat de 15 senaste åren som Volvoförsäljare och var villig att prova någonting nytt. I vanlig ordning fanns det dock ingen tid över för eftertanke, sedan traktens motorsportelit lyckats locka EM för standardbilar (ETCC) till Anderstorp och Scandinavian Raceway. ”Ticko” erbjöds direkt ett konsultjobb för att arrangemanget skulle kunna genomföras, något som accepterades och ledde till många roliga – men hektiska – möten. Inför säsongen 2003 blev 100 platser i Sverige s.k. Idrottshistoriska anläggningar, och Scandinavian Raceway var en av dem. Thyrones jobb som konsult innebar att det blev hans uppgift att genomföra invigningen i samband med ETCC-tävlingarna i september, vid en tillställning där landshövdingen fanns med för att avtäcka den numera medgivet historiskt viktiga racerbanan. ”Ticko” hade gått från förundrande fantast till dirigent av anläggningens kanske viktigaste erkännande någonsin – och det fanns ingen som kunde ta det ifrån honom.

​

Trots flera år på den småländska asfaltslingan hade ”Ticko” inte sparat så mycket material från tävlingarna, utan slängt det mesta. Det fanns dock en del bildelar – och några eventprogram – som han ville bli av med, varför han åkte till veteranmarknaden i Halmstad för att sälja sin ”samling”. Det visade sig att intresset för racingmemorabilia från Anderstorp var så stort att en annan säljare bad att få lägga undan några saker för att komma tillbaka och köpa dem senare. Dessvärre blev så aldrig fallet, då samme säljare auktionerade ut likadana objekt som ”Ticko” och egentligen bara ville försäkra sig om mindre konkurrens. Detta tilltag fick Thyrone att vakna till liv, och resulterade i en helomvändning: istället för att sälja saker med anknytning till Scandinavian Raceway, beslöt han sig för att börja samla på allt som rörde banans digra historia. Inga halvmesyrer; allt skulle rotas fram och exponeras!

​

Efter att länge ha motstått allt tjatande från vänner och bekanta angående att göra en utställning blev tanken till sist för svår att motstå i juni 2004, då han erbjöds sponsring för att genomföra ”Den världsberömda mossen” på Anderstorps bibliotek. Utställningen blev mycket givande, och på plats fanns bl.a. Ronnie Petersons March 761 i vilken svensken vann Italiens Grand Prix på Monza 1976, ”Smokeys” Lotus 23 som bland andra Frank Williams varit ägare till och en modern Formel 1-bil. Evenemanget ledde i sin tur till vidare visningar på diverse olika mässor, som alla var djupt imponerade över den samling som hade hunnit växa fram på bara två år.

​

Sommaren 2006 offentliggjordes så den definitiva satsningen på ett officiellt motorsportmuseum i Anderstorp när ”Ticko” erbjöds tillräckligt attraktiva lokaler för att på allvar börja arbeta med Scandinavian Raceways historiska dokumentation. Idag har museet så när blivit verklighet, tack vare en samarbetsvillig företagsregion och entusiastiska representanter i klubben ”Scandinavian Raceway Nostalgia” som nu kan stoltsera med inte mindre än 118 medlemmar. Thyrone ”Ticko” Persson har haft motorsporten i blodet i 40 år – men lär inte dra ner på bränsletillförseln på mycket, mycket länge. Det handlar ju, trots allt, om att vårda en kärlek till det man älskar mest av allt…

​

/Mattias Persson